Tisdagen den 21/9

– Denna gång så skulle vi samlas i Degerfors. Våran instruktör Annelie hade fått tillstånd att vara vid ett område där det är inhägnat. Så vi kunde träna lite med lösa hundar. Så därför fick vi åka dit. Den kvällen tog jag sällskap med Marielle. Fick åka med henne. Vi båda var lite osäkra på vart det här stället låg. Men vi hittade tillslut.

– Vi fick gå en sväng med våra hundar så de fick nosa av sig lite granna. Detta är ett sätt för dom att lugna ner sig lite. I och med att det var en helt ny plats för dom. Så vi gick omkring där tills alla hade kommit.

– Annelie gick igenom vad vi skulle göra under kvällen. Vi började med att samlas i en stor ring. Så skulle vi gå med lösa hundar bredvid oss medans vi gick six sax mellan de andra hussarna och mattarna och deras hundar. I den övningen tränar man lite kontaktövning med sin hund. Men man tränar också bort frestelsen att man måste hälsa på varenda hund och person som man är ute och möter. En jätte bra övning.

– Efter det så skulle vi ha ett litet inkallningsprov. Fast med ett hinder på vägen. Och denna gång skulle vi ha en bra bit mellan oss. Jag lämnade Wille hos Sven-Erik som stod och höll i honom. På mitten av planen hade Annelie lagt ut köttbulle bitar. Detta kan vara ett störningsmoment för vissa hundar. En del stannar där och äter upp bitarna, just för att det är mer intressant än att komma till sin matte eller husse som står på andra sidan planen och gapar. Så nu var det bara att kalla in Wille och se om jag har gjort min uppgift att träna lite hemma. Och det gav resultat. Han kom som ett skott till mig. Han tänkte inte ens tanken att stanna vid köttbullarna! Så duktig så. Jag blev super glad att han kom. En del andra hade lite mer problem att få in sida hundar intill sig. En hund stannade för att äta upp varenda köttbulle bit som han hitta på mitten. En annan sprang runt oss flera varv. Sen bort till en bamse stor vattenpöl för att springa runt lite i den. Så ibland så känns det så bra när man ser andra hundar som tabbar sig. Vilket är jätte jobbigt för deras mattar eller hussar. Man känner sig liten när det inte går som man vill.

– Efter de så fick ja släppa in Wille i Marielles bil, för Annelie skulle visa en övning med boll. Och som jag har skrivit tidigare så tål Wille inte bollar. Eller inte tål, han blir galen. Sen så sa Annelie att jag skulle vara med på denna övning i alla fall. Vilket jag kände på mig på en gång att det inte skulle funka. Men jag tog ut Wille igen och ställde mig i ledet där alla andra stod. Och Annelie skulle då kasta en boll framför oss så den skulle komma rullandes i en himla fart. Innan hon kastar iväg den så vänder hon sig mot mig och säger ”detta kommer bli tufft för dig, men jag vet att du klarar det” Jag Tänker på den gång att de inte kommer att gå. Jag känner min hund ganska bra, som sagt han får sig ett anfall och ger sig lite. Det spelar ingen roll vad jag gör eller säger till Wille. Han ger sig inte att skälla och streta sig mot det håll som bollen for. Han vill ha bollen så himla mycket. Så till slut så får jag följa med Sven-Erik till ett gammalt fotbollsplan för att träna lite annat med Wille. Så han ska glömma bort bollen. Men de går bara inte. Han har inte glömt bort bollen. Så jag själv säger efter en stund att jag går en sväng i skogen. Så när jag gick där i skogen en stund, tills jag kände att Wille skulle klara av att gå tillbaka till de andra utan att ha sitt skällande och stretande kvar. Så kände jag mig så dålig. Jag kände mig så liten och så frustrerande. För det är det, riktigt frustrerande. Jag kan inget göra när Wille blir sådär. Eller jo de ända är att gå därifrån och göra något annat. Eller i alla fall försöka att göra något annat, som får han på andra tankar.

– När vi kom tillbaka så skulle vi gå in i en gammal tennis bana. Och där skulle vi gå med lösa hundar fast med kopplet på marken, så man har chansen att trampa på det ifall man behöver. Så där inne skulle vi gå och försöka ha kontakt med våran hund hela tiden medans vi gick runt och mötte andra hundar som var lösa. Men så fort hunden skulle närma sig andra hundar och deras ägare så skulle vi ryta till och säga nej, och sedan bara fortsätta framåt. Jag tyckte att det gick jätte bra. Sen efter en liten liten stund hör jag bakom mig hur det är en hund som gör utfall och ger sig på en annan hund. Så Annelie fick rycka in och ta isär hundarna. Sen fick den hunden som började det hela inte vara med mer den kursdagen. Annelie röt till åt den och tryckte ner den så den låg i underläge. Och där fick den hunden ligga under en längre tid. Medans vi andra fortsatt med det vi gjorde. Det lät hemsk när hundarna kom i bråk. Men de är sånt som kan ske vid ett sådant här tillfälle. Annelie pratade rätt mycket med ägarna till hunden som hade börjat bråket. Om hur de ska tackla en sådan händelse. För har huden gjort det en gång är det säkert inte sista gången.

– Vi andra som gick omkring där inne fick en efter en gå ut på planen igen och träna lite ”fot” träning med Sven-Erik- Vi skulle gå tre steg fram medans man sa bra och fot. Och tvärt om. Och sedan efter tre steg fram så skulle man byta riktning. Så att hunden skulle förstå att det gäller att hålla koll på matte/husse. Så de fick vi göra ett tag tills Annelie hade pratat klart med Hundens ägare.

– Sen kom dom också ut och kollade hur det var med den andra hunden. Och det var hel lugnt med den. De provade även med en annan hund att närma sig den. Och det var inga problem. Annars kan vissa hundar få men efter en sådan händelse. Men det var ingen fara.

– Jag gick fram till Annelie och frågade hur jag kunde försöka få bort Willes bollbeteende. För de är något som jag tycker är skitjobbigt. Hon sa då att jag kunde träna lite förbudsträning med just bollar med honom. Så jag fick med mig en leksak det var en pinne som hade samma material som en boll. Och den skulle jag då lägga på marken och sen bara gå förbi den, vill han till den så ska jag ryta till och säga nej. Sen är de bara att gå vidare. Efter de så kunde jag klippa sönder en tennisboll och lägga halvorna med ett mellanrum på marken och göra samma sak. Och varför jag skull klippa sönder dom är för att de inte ska rulla iväg. Men han uppfattar det som en rund boll ialla fall. Efter att man har tränat in de. Så det sitter kan man göra det lite svårare och det är att rulla eller studsa en boll. Det gör det lite svårare för honom. Men de gäller att hålla på korta stunder med honom annars kan det gå åt andra hållet istället. Så nu är det bara att åka hem och träna mera! Och hoppas på resultat.